mask.
Himlen är grå och molnen tunga med massor av regn. Egentligen är det ganska mysigt när det regnar. Ligga under täcket och höra hur det regnet smattrar på rutan, men när man ska gå ut känns det inte lika roligt längre. Man säger ju att det inte finns något dåligt väder utan bara dåliga kläder, men nää.. Ska man gå ut måste på med både regnkläder och gummistövlar. Känns jobbigt. Kommer ihåg en gång för länge sedan när jag och Linda skulle köpa godis i kiosken. När vi cyklade och kom till den långa sega uppförsbacken fick vi gå av och leda cyklarna den sista biten upp. Men helt plötsligt blir Linda blek i ansiktet och står helt paralyserad på vägen. Hon har fått syn på en mask som blockerar hennes väg. Det regnade ute då, precis som idag och när det regnar betyder ju det också att maskarna kommer fram från sina små hålor och kryper ut och lägger sig på vägarna. Linda är rädd för maskar, eller iallafall var hon det då. Stackars Linda. Egentligen kunde vi ju bara gått runt masken och fortsatt uppför backen, men båda liksom bara stod där och tittade på den. Masken undrade nog... Till vår stora räddning kommer fröken Lena cyklandes påväg nerför backen och bromsar in och stannar vid oss. Hon vet också att Linda är rädd för maskar så hon flyttar på masken med skon så den hamnar i diket. Äntligen kunde vi fortsätta turen till kiosken, utan några maskar som blockerade vår väg.. Roligt med minnen, visst?
Oh vilket sött minne :)
mi är bara för gooa :)
